Alexander den store och Aristoteles, Målarbok

Aristoteles var handledare åt den trettonåriga pojken Alexander, som så småningom skulle komma att bli Alexander den Store, en kung av kungariket Makedonien i antikens Grekland.
Om lycka:
För Aristoteles är ett etiskt liv ett rationellt liv. Det bör centreras runt det slutliga målet,som är lycka (eudaimoni). Eudaimoni är inte resultatet eller utfallet av en livstids kämpande. Det är inte något att se fram emot, som man väntar på pension för att göra vad man vill. Det är hela det vuxna livet, trivsamt och stabilt. Aristoteles menar att man kan förklara eudaimoni genom att betrakta mänsklig funktion. Ett föremåls värde är beroende av dess funktion. Till exempel, en flöjtspelares värde är en fråga om att spela väl. Följaktligen är att göra något väl lika med att göra det i enlighet med dygd. I detta fall kan vi se att människans bästa är själens bästa, och inte kroppens, som hälsa eller skönhet. Människans bästa är inte heller en extern sak, som pengar, makt eller status. Trots det behöver lycka externa faktorer, eftersom vi inte kan genomföra små förändringar om vi inte har tillgångarna. För att summera är lycka att göra bra ifrån sig och leva väl enligt sin förmåga.
Om personens dygd:
Dygd är en kraft, en kapacitet att bli bäst på något. Dygd uppnås med hjälp av invänjning, precis som vi uppnår skicklighet. Det är en fråga om vana, en fråga om att träna oss själva i att göra de rätta sakerna. En persons dygd är en fråga om handlingar och känslor, i vilka överflöd och underskott är problem. Med andra ord, vi borde träna våra känslor att reagera väl vid rätt tillfälle, till rätt personer, på rätt sätt och om rätt saker. Här siktar personens dygd på det som är ett mellanting. Till exempel, att vara orädd tillika att vara för rätt är dåligt, medan en medelmåttig nivå av rädsla är bra.
Om kausalitet:
Enligt Aristoteles finns det 4 typer av orsaker:
1) Den materiella orsaken, ”av vilket”, t.ex. bronset i en staty.
2) Den formbundna orsaken, ”formen”, ”vad det är menat att vara”, t.ex. formen på bronsstatyn.
3) Den verksamma orsaken,”den huvudsakliga källan till förändringen”. Till exempel, den verksamma orsaken till bronsstatyn är hantverkaren.
4) Den slutliga orsaken ”slutet, skälet till att en sak har gjorts”. I detta fall är den slutliga orsaken för bronsstatyn att den ger utseendemässig glädje.
Om slutliga orsaker och nödvändigheten i naturen:
Att förklara något genom att reducera det till dess material är en gammal typ av försokratisk filosofi. Aristoteles förkastar den metoden eftersom livet inte bara kan förklaras genom materiella termer. Han försöker kombinera nödvändighet med material. Till exempel, om det slutliga målet med en vägg är skydd (formbunden), då behöver vi stenar och timmerstockar (materiella). Väggen existerar inte på grund av sten och timmer, utan för att ge tillflykt och skydd. Detsamma är sant för alla andra situationer där något existerar av ett skäl.

Zenon från Kition
Alexander den store och Aristoteles Målarbok
Kategorier: 
Licens: 

Denna illustration och text publicerades under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0-licens av Ivan Podornikov, M.A. i Filosofi, Concordia Montreal / Paris-Sorbonne University

Tryck på Alexander den store och Aristoteles målarbilder för att se utskriftsbar version eller för att färglägga online (kompatibel med iPad och Android tablets)

Du kanske och är intresserad av målarbilder från Filosofi kategori och Greek Philosophers fliken.

Detta Målarbok publicerades lördag, Februari 27, 2016 - 23:15 av kate.